Jag följde en årskurs 5 under min auskultation på en stor skola i Skövde.
Under en lektion skulle eleverna skriva varsin juldikt. Eleverna uppfattades som stressade och obekväma inför uppgiften då de inte gjort något liknande tidigare. Läraren hade genomgång kring hur man skriver dikter och vad man bör tänka på. Därefter gav hon individuellt stöd till de som behövde det för att komma igång. Eleverna arbetade individuellt med uppgiften i cirka 30min därefter fick de som ville redovisa sin uppgift för resten av klassen. Till en början var det endast två elever som ville läsa upp sin dikt för klassen. När den första eleven hade läst sin dikt och fick mycket beröm av både lärare och klasskamrater så räckte fler upp handen för att läsa upp sina dikter. Det slutade med att samtliga elever redovisade sina dikter inför klassen.
Då kom jag och tänka på det behavioristiska perspektivet och framförallt Skinners teori om betingning. Där han menar att respons kan i sin tur leda till ett önskat beteende vilket i detta fallet var att framföra sin dikt inför klasskamraterna.
Har ni några exempel där ni dragit paralleller till operant betingning under eran auskultation?
Intressant inlägg! Jag var med om ett antal tillfällen där läraren använde sig av operant betingning när jag auskulterade. Ett exempel var att när det var stökigt i klassen så ställde hon sig framför eleverna och räknade långsamt och tydligt till 3. På siffran tre hade eleverna satt sig ordentligt på sina stolar, tystnat och riktat sitt fokus mot läraren. Läraren berömde med ett leende och ordet "jättebra", Vet dock inte hur läraren gått tillväga från första början för att få detta resultatet, men det var tydligt att stimulit låg i räknandet och att eleverna blivit betingade och att deras bra beteende förstärktes och belönades med beröm och en nöjd lärare. Spännande och intressant att kunna lägga märke till såna här saker!=)
SvaraRaderaGod jul och gott nytt år!
Hej! Vad roligt att du tyckte det var intressant!
RaderaOkej, vilket spännande exempel och det verkar ju ha funkat alldeles utmärkt!
Jag håller med att lärarens beröm är ett sätt för att starka elevens känsla samt stimulera elever i lärandet. Det ser jag också i min undersökning,men som James Nottingham har beskrivit att beröm inte är det effektivaste sätt för att utveckla elevers presentation, utan feedback och kommentarer, eftersom beröm kan leda till att eleverna blir rädda för att misslyckas samt dåliga på att hantera motgångar. Från detta utgångspunkt tycker jag att vi ska använda beröm eller belöning extra försiktig i undervisning ,men, vi kan kombinera beröm med feedback och kommentarer för att höja elevernas presentation samt lust att lära.
SvaraRaderaHej!
RaderaJag kan absolut hålla med dig att vi ska vara försiktigt med att använda beröm för mycket då det kan ställa till problem i framtiden. Spännande tankar och tack för kommentaren
På skolan jag arbetar har de flesta klasser en vis klappning, där läraren först börjar klappningen och eleverna följer efter med en svarsklappning. När de klappat klart betyder det att eleverna ska vara tysta, alltså från högljudda och kaos till stillhet och tystnad. Det här funkar bra hos eleverna och så fort klappningen tas vid, är det nästan som att eleverna mekaniskt vet vad som gäller. Visst är det inlärt, men också en handling som gett effekt för tystnad. Kul att du uppmärksammade en operant betingning, men håller nog med Nottingham vid detta fall, att vi ska vara försiktiga med hur vi ger beröm. :)
SvaraRaderaHej och tack för kommentaren!
SvaraRaderaOkej, det låter ju som en jättebra och tydlig grej då eleverna verkligen verkar ha förstått vad som gäller.
Jag håller absolut med om att beröm är något vi ska vara försiktiga med.
Hmm, att skriva dikt är nog inte bara en fråga om att kunna skriva, utan också att förmedla någon form av känsla. Kanske var lärarens positiva respons till de första som vågade deklamera sina verk, en "dörröppnare" för de återstående... en pedagogisk variant av ketchupeffekten...
SvaraRadera