Auskultation i årskurs 5

Jag följde en årskurs 5 under min auskultation på en stor skola i Skövde. 

Under en lektion skulle eleverna skriva varsin juldikt. Eleverna uppfattades som stressade och obekväma inför uppgiften då de inte gjort något liknande tidigare.  Läraren hade genomgång kring hur man skriver dikter och vad man bör tänka på. Därefter gav hon individuellt stöd till de som behövde det för att komma igång. Eleverna arbetade individuellt med uppgiften i cirka 30min därefter fick de som ville redovisa sin uppgift för resten av klassen. Till en början var det endast två elever som ville läsa upp sin dikt för klassen. När den första eleven hade läst sin dikt och fick mycket beröm av både lärare och klasskamrater så räckte fler upp handen för att läsa upp sina dikter. Det slutade med att samtliga elever redovisade sina dikter inför klassen. 

Då kom jag och tänka på det behavioristiska perspektivet och framförallt Skinners teori om betingning. Där han menar att respons kan i sin tur leda till ett önskat beteende vilket i detta fallet var att framföra sin dikt inför klasskamraterna.  

Har ni några exempel där ni dragit paralleller till operant betingning under eran auskultation?

Reflektioner från auskultationen

Min auskultation genomfördes i en årskurs 5 med 23 barn. I klassen var det 12 flickor och 11 pojkar. Jag var i en stor skola, f-6 med cirka 850 elever. Skolan är placerad i en välbärgad närförort.

När jag först kom in i klassrummet satt alla elever vid sina bänkar och läste tyst i en bok. Samtidigt som jag gick bak i klassrummet och satte mig på en pall så fick jag en del nyfikna blickar. En pojke frågade läraren glatt ”ska vi ha en vikarie idag?” Läraren förklarade att jag enbart kommer att sitta längst bak i klassrummet och observera.

Det första jag la märke till var ordningen i klassen. Eftersom att jag var i en årskurs 5 så trodde jag att jag skulle få observera en ganska så stökig klass, mycket attityd och mycket snack, men det visade sig att jag hade kommit till en extremt lugn klass. Det var kanske jag som hade haft fördomar om hur femteklassare skulle bete sig.

Under mina 3 dagar som observatör i denna klass så fick jag se hur olika lärare lär ut på olika sätt och använder olika material. Klassföreståndaren ansvarade för ämnena svenska, matte och NO. Hon var inte mycket för att använda sig utav digitala verktyg. Under hennes lektioner fick klassen jobba mycket med sin ämnesbok och de fick uppgifter på papper att lösa. När en elev behövde hjälp så var hon noga med att eleven först skulle läsa igenom uppgiften en gång till, och sedan om eleven fortfarande inte förstod, så skulle den fråga en kompis om hjälp.

Läraren som ansvarade för engelska lektionen valde att använda sig mycket utav smartboarden som satt i klassrummet. Hon visade ord och meningar i ett dokument, som de sedan lyssnade på tillsammans ett ord i taget. Efter varje ord skulle eleverna själva repetera ordet högt. Läraren valde även att utföra olika uppgifter på smartboarden, där eleverna fick höra ett ord, och skulle sedan koppla ihop det ordet med en bild.

Klassens SO-lärare använde sig också mycket utav multimedia och klassrummets smartboard. Denna lektions innehåll handlade om religion och mer specifikt bibliska berättelser. Då använde sig läraren av smartboarden för att först visa en film som handlade om just bibliska berättelser. Eleverna delades sedan in i olika grupper, som fick en varsin biblisk händelse t.ex. Moses i vassen och Noaks ark. Eleverna skulle sedan med hjälp av ämnets textbok skriva ett narrativ om denna händelse. Eleverna skulle sedan utifrån narrativet dela ut roller, lära sig repliker och sedan spela upp sin pjäs för sina klasskamrater.

Under denna lektion så kände jag att jag kunde koppla samman mycket med Gunther Kress multimodalitet. Läraren använde sig utav rörliga bilder, ljud, text och drama. Jag kände att detta ledde till att eleverna blev mer intresserade då de flesta gillar att titta på film och få spela upp en pjäs, istället för att enbart läsa i ämnets textbok.

Hur stor del anser ni att digitala verktyg får ha i undervisningen? Tror ni att en multimodal lektion gör eleverna mer intresserade?

God Jul och Gott nytt år!

Hur bibehåller man struktur när det oförutsedda händer?

Klassläraren i klassen jag var tilldelad fick förhinder på morgonen första dagen. Detta innebar att jag fick följa klassen med tre olika vikarier. Vikarie 1 - Jobbar som speciallärare på skolan. Hon är bekant men klassen och hon jobbar regelbundet med vissa elever. Hon är äldre och har varit verksam inom skolan sedan 80-talet. Hon har en formell ledarstil, strik, med inslag av katederundervisning men visar samtidigt på en imponerande förmåga att läsa av klassen och anpassa sin undervisning. Vikarie 2 - Jobbar inom skolans fritidsverksamhet och har relationer till vissa av barnen. Hon utstrålar en osäkerhet som troligtvis delvis grundar sig i bristen på erfarenhet och utbildning. Detta leder till en dåligt strukturerad dag med få inslag av faktisk undervisning. Stämningen i klassen är betydligt oroligare. Vikarie nr 3 - Då klassens lärare endast jobbar deltid är det alltid denna läraren som har klassen på fredagar. Denna dag återgår alltså klassen till ett slags normalläge med en tydlig planering och struktur. Läraren uppvisar ett informellt ledarskap. Det är tydligt att hon har skapat relation till barnen och därmed kan ställa andra krav på dem och barnen lever upp till de förväntningar som hon tydligt kommunicerar. Det var spännande att se hur gruppen påverkades och förändrades baserat på vilken lärare som ledde undervisningen. Jag tyckte att det var tydligt att erfarenhet och utbildning spelar stor roll för hur undervisningen fortgår men såg också betydelsen av lärarens befintliga relation med gruppen. Hatties forskning visar ju tex att relationen mellan lärare och elev är en betydelsefull förutsättning för att lärande sker, vad innebär det då i en klass när den ordinarie läraren uteblir? I detta exempel gäller det spridda dagar och det är kanske inte någon större skada skedd men vad kan konsekvenserna vara i förlängningen? Med de utbredda svårigheterna att hitta kompetent personal till skolans verksamhet runt om i landet så ställer jag mig frågan hur elevernas lärande påverkas i klasser där de konstant byter klassföreståndare? Skulle ett system där det finns resurser knutna till ett arbetslag som kan fylla funktionen som en slags “ordinarie vikarier” kunna vara en lösning?

Den lärande processen

Barn och elever kan ibland fråga lärare vad lärande är? Hur man lär sig kunskap? Lärare frågar ofta sig själv hur ska man lära ut kunskap och vilken metod ska man använda för att lära ut på ett bra och professionellt sätt?

Lektion: näringskedja

Min auskultation är baserad på en NO lektion, där språk och kunskap utbyttes genom diskussion. Kommunikation har en stor betydelse i vårt liv och samhälle. Språk är ett kommunikationsmedel som kan hjälpa oss att förstå varandra. Har man språket med sig, då kan man reflektera på eget språk samt relatera till vad andra säger och skriver. Som Säljö beskriver att språkliga redskap är en viktig utgångspunkt i det sociokulturella perspektivet. Under lektionen samtalar och lyssnar elever på varandra samt elever med läraren, då underlättas lärandet, framför allt elever som kommer från andra länder. Jag inser att diskussionen är betydelsefull för eleverna att kunna dela med sig av sina tankar, upplevelser och erfarenheter, alla elever är delaktiga. På det sättet lär eleverna sig hur man kommunicerar med varandra i ett socialt sammanhang samtidigt som språk och kunskap utvecklas.

Hur kan man lära sig bäst? Ensam eller samarbete? Utifrån observationen och min egen upplevelse som en student som inte har svenska som modersmål att grupparbete är effektivt för elevernas inlärning. Med hjälp av eleverna som har mer erfarenhet kan nybörjarens förmåga utvecklas. Det är precis som Vygotskijs ´´den närmaste proximala utvecklingszonen´´ handlar om, att innan barn eller elever kan läsa eller skriva måste de få hjälp av vuxen, lärare eller någon annan som är mer kunnig, så genom vägledning kommer barnen och eleverna bli säkrare och till slut kan dem klara det själva. Vygotskij formulerade att människors förmåga som att skriva, räkna, lösa problem och så vidare måste ha med socialsamspel att göra och det sociokulturella perspektivet på lärande och utveckling är fokuserat på hur människor utvecklar sin förmåga från kulturella redskap till sin karaktär enligt Säljö. Genom samarbetet mellan svenska elever och elever som inte har svenska som modersmål kan deras språk och kunskap komma längre än att dem lär sig på egen hand.

Lärande är en tänkande process, det handlar inte bara om vad man gör, utan också hur man gör, som lärare måste vi skapa den lärande miljön för att kunna aktivera elevernas mentala process. Jerome Brunner säger att ´´teaching is to give children more opportunity and possibility to use their knowledge to study the world and future´´. Därför handlar lärande heller inte bara om vad barn och elever redan kan, det handlar också om vad de kan i kommande tiden och kunna använda kunskap och förmåga i sin framtid.