Vi har valt att utgå från barnkonventionens fyra grundläggande principer:
Alla barn har samma rättigheter och lika värde- Barnets bästa ska beaktas vid alla beslut
- Alla barn har rätt till liv och utveckling
- Alla barn har rätt att säga sin mening och få den respekterad
Som framtida lärare så kommer vi att ställas inför elevgrupper där barnen har väldigt olika bakgrund och betydelsen av att skapa relationer till de eleverna för att kunna förstå och uppfylla individens behov blir av högsta vikt. Enligt Salamanca deklarationen ska arbetssätt och undervisningsmetoder anpassas till elevernas olika förutsättningar för att uppfylla rätten till utbildning oberoende av individuella olikheter.
Morgan Alling beskriver i sin bok känslan av att söka bekräftelsen från vuxenvärlden även i väldigt tidig ålder genom att skämta om ämnen som han inte förstår för att locka fram skratt. Han beskriver en vuxenvärld som sviker honom upprepade gånger, hur han någonstans fortfarande har ett naivt hopp om att denna gången ska han inte bli besviken. Det leder också till problem med tillit längre fram i livet.
Det är inte enbart i hemmiljön som barnen influeras av de vuxnas behandling och uppträdande utan även i skolan.
På en rast står två vuxna och pratar med varandra om hur helgen har varit. Fast i sin pratbubbla missar de att Kalle blev ledsen för att någon hann före till gungan och han försöker nu berätta sina känslor för dem som står i full diskussion med varandra. Efter flera försök så ger han upp, han får ändå bara höra att han får vänta för att de vuxna pratar med varandra och att de är oartigt att avbryta.
Kan detta vara ett exempel på en situation där skolans vuxenvärld sviker barnet?
Vad kan det leda till? Har Du andra exempel på ett liknande scenario?
Bild lånad från https://unicef.se/
Vanliga scenario!
SvaraRaderaBra skriven text med fin tanke. Jag tror att det finns många liknande saker som händer varje dag på skolor runt om i vårt avlånga land. Rastvakter som är mer intresserade av sin kaffekopp än att hålla uppsikt över barnen. På skolan finns vi till för barnen i första hand, så allt annat än det blir en form av svek. Eller vad tycker ni?
Jag ser det definitiv på det sättet och att vi som blivande lärare också behöver tänka på att även de små situationerna i skolvardagen kan påverka barnen. Det kan tänkas kännas som en bagatell för oss vuxna att förvänta oss att barnen ska vänta på sin tur eller kanske rent av så ser man det som en slags uppfostran men för det lilla barnen kanske händelsen i sig är mycket större.
RaderaKänner igen det här scenariot, tyvärr... Det har uppkommit i min närhet och jag likt era funderingar tycker också att ett samtal om helgen kan vänta när ett barn vill en något och som dessutom missat att barnet blev ledsen från allra första början. Som rastvakt är det viktigt att vara där för eleverna, det är därför rastvakter är tillsatta. :)
SvaraRadera/Cecilia
Ur ett fostransperspektiv så upplever jag personligen rastvaktandet som en möjlighet att vara en förebild men också ett stöd åt eleverna i olika konfliktsituationer. Även om man som vuxen ibland känner sig mer som en polis. Jag tycker alltså precis som du att det är otroligt viktigt att vara tillgänglig för eleverna under den tiden.
RaderaTyvärr är detta scenariot mer vanligt än vad man tror. Detta är ju också något som är väldigt vanligt i hemmiljö. Scenariot kan ju i sin tur leda till att eleven efter x-antal "ignorering" väljer att inte kontakta lärarna vid framtida händelser och detta kan ju i sin tur leda till att vissa barn blir trampade på av de elever som har mer "makt".. hoppas ni förstår vad jag menar. Hoppas att vi som framtida lärare kommer tänka tillbaka på detta och tillsammans med våra kollegor jobba på att vi ska slippa liknande situationer, snack om helgen kan tas i personalrummet.
SvaraRaderaHej du hade helt rätt Christina.
RaderaLäraren måste ta hänsyn till varje elev, se till att eleverna har fått den hjälp som dem behövde. Som du sa så kan lärarnas beteenden i den här situationen vara orsak till hur barnen ser eget värde och självbild, samtidigt som lärarens ouppmärksamhet kan vara orsak till att många elever blir kränkta. Därför är en gemensam rastaktivitet viktig för både elever och lärare. I den skapas en helt annan relation mellan elever och lärare samtidigt som läraren har koll på eleverna.
Hej! Viktig text. Jag tror det är jätteviktigt att man som framtida lärare ofta tar upp det här ämnet med sina kollegor. Ser att detta är ett vanligt förekommande beteende. Antagligen för att vi inte tänker tillräckligt mycket på innebörden av det vi gör...
SvaraRaderaHej och tack för det!
RaderaJag håller verkligen med och precis som du skriver att vi som framtida lärare diskuterar med kollegor om liknande situationer för att hela tiden sträva mot det bästa för barnen.
Jag känner också igen problemet från att själv arbetat mycket som rastvakt. Kan problemet vara att de vuxna inte har tillräckligt mycket energi för att möta barnen i alla deras angelägenheter då de ofta kräver väldigt mycket uppmärksamhet? Speciellt när jag varit rastvakt för lägre åldrar brukar många barn samlas hos mig för jag har energi till att leka med dom, gunga dom osv medan de flesta andra vuxna står och tittar på och pratar med varandra och till viss del undviker kontakt med barnen som i ert exempel. Frågan är om problemet är att de andra vuxna är fel personer på fel arbetsplats eller om det är en beteende som nästan automatiskt utvecklas för att orka med den intensiva skolmiljön? Eller är det något kulturellt, som uppstår de vuxna emellan? Vad tror ni det beror på när det blir som ni beskrev? Intressant fråga och bra exempel i vilket fall!
SvaraRaderaJag har själv ställt mig dessa frågor och min erfarenhet säger att det är en kombination av anledningar. kanske behöver lärarna den rasten för att själva ladda om inför nästa arbetspass? Kanske drar man sig till de andra vuxna för att hinna prata om saker som man inte känner att man får tid för i verksamheten? Jag har personligen både i rollen som förälder och i rollen som vikarie stött på engagerade vuxna som ser rasten som en lika viktig del av deras uppdrag som lektionstid men också nästan fler exempel där barnen inte "ses". Det
Raderaär svårt att dra några konkreta slutsatser men det är tydligt från både erfarenheter som vi i gruppen har beskrivit samt de kommentarer vi fått att det är något som förekommer i stor utsträckning.
Tack för ditt svar, intressant diskussion! :)
RaderaHej!
SvaraRaderaTack för detta inlägget som väcker många tankar hos läsaren. Jag tror att det inte är ovanligt att lärare står och diskuterar saker emellanåt på rasterna, men jag vet att det ofta handlar om kanske viktiga ämnen som behöver ventileras...Jag tänker ex. om att få med något ensamt barn i en gruppaktivitet eller att försöka hjälpa andra barn i utsatta situationer, det kan inte alltid diskuteras i ett rum på ett möte eller liknande utan på plats under rasten om det är där problemet finns. Jag tycker självklart att lärarna skulle ha avbrutit samtalet då Kalle bad om hjälp istället för att samtala vidare.
Med vänlig hälsning Lisa
Hej, tack för kommentaren!
RaderaJag tycker att det är ett vanligt scenario på skolgården, samtidigt tänker jag att det kanske blir fel att sätta lärare som rastvakt, eftersom som du har nämnt att all diskussion inte kan ske i ett möte eller i ett rum, då måste lärare prata om det under rasten. Detta kan vara en orsak till att lärare inte har tid till eleverna. Jag har upplevt att alla lärare i vår skola har gjort det bästa, men det finns alltid ett undantag.
Bra skrivit! Man måste tänka på som rastvakt att om man pratar med någon annan utan att varit uppmärksam så sviker du inte bar barer som försöker prata med dej utan du sviker alla barn på skolgården för du inte är upmärksam på något barn
SvaraRaderaHej Anton, tack för att du tycker om vårat inlägg.
RaderaKan du förklara lite mer eller skriva tydligare om vad du menar? Vad tycker du lärare ska göra när de vaktar eleverna? Tycker du att eleverna kanske behöver lära sig att vänta?
MVH Yu
Bra skriven text! Håller med om att relationsbyggande med eleverna är A&O. Många elever saknar stabila förebilder och där behöver skolan ofta användas som kompensation. Ett bra scenario nu tog upp, tror att detta händer alldeles för ofta.
SvaraRaderaHej!
RaderaKul att du gillar vårat inlägg! Jag tror det är viktigt precis som du skriver att människor som arbetar inom skolan förstår och tänker på att dem är förebilder. Samt att vi hela tiden försöker påminna varandra om att vi är där för barnens bästa.
Intressant och väl uppbyggd text, man förstår vad ni vill komma fram till och ni har valt att presentera den på ett klyftigt sätt. Jag tycker absolut detta är ett exempel på hur vuxenvärlden sviker barnet och att detta kan ge följder utav att barnet känner sig bort glömt och sviken tyvärr.
SvaraRaderaHej!
RaderaVad roligt att du gillade vårt inlägg. Tyvärr så ser det ut såhär på flera skolor och verksamheter. Vi som blivande lärare får se till att alltid ha detta i åtanke så att barnen känner sig sedda.
Bra struktur på inlägget, blev väldigt tydligt vad ni menade!
SvaraRaderaDet är absolut ett exempel där vuxenvärlden sviker och jag tror att det ofta sker omedvetet från de vuxnas sida vilket gör det problematiskt. Det är svårt att ändra någon som man inte är medveten om.
Väldigt bra poäng Klara! Det var en av orsakerna som vi diskuterade i gruppen under skrivandet och vi var väldigt nyfikna på om det som vi hade exempel på var mer enskilda incidenter eller om det var situationer som fler kände igen sig i. Av de kommentarerna vi har fått så är det många som känner igen sig men det finns också fina exempel på verksamheter där man mer medvetet jobbar med att alltid sätta barnen först (även på rasterna) och det tycker jag är otroligt hoppfullt :-)
RaderaJag kan känna igen ert senario men där jag jobbar går alltid barnen först! Vi sätter oss på oftast på huk till dom mindre barnen för det är viktigt att komma ner till deras nivå. För dom är vi vuxna som jättar för dom och för att minska den känslan tar vi oss till deras nivå och oftast så är deras fråga/berättande kortfattat och man kan vandra vidare och se vad som händer på skolgården.
SvaraRaderaMen det är väldigt svårt att se allt på en skolgård och man kan missa det mest uppenbara ibland, man vill vara som en uggla ibland och kunna snurra runt hela huvudet och en bläckfisk för att nå alla :)
Tack för kommentaren!
RaderaJag tycker att ni gjorde bra i den här situationen, och jag håller med dig att barnen alltid ska vara först, men det är inte säkert att alla gör det. Jag hoppas att alla lärare kan inse det samt göra sitt bästa att lägga barnens behov först.
Det är bra att ni belyser barnkonventionen.Det blir ännu viktigare när jag läser det exemplet ni lyfter fram. Jag utgår ifrån att de vuxna är rastvakter och det är inte ens ok att stå och samtala sinsemellan när deras jobb är att finnas där för eleverna. Dags att göra barnkonventionen till lag?
SvaraRaderaHej, tack för kommentaren!
RaderaJa, rastväktare är en viktig roll i skolgården, där
mobbing,och bråk tar plats.Därför tycker vi att lärare och skolan måste ta detta på allvar
Hmm, att två vuxna (pedagoger?) står och pratar med varandra under rasten och av någon anledning ignorerar den uppmärksamhet barnet pockar på, är väl knappast någon statisk situation. Mycket bygger på hur väl pedagoger lär känna sina elever och därmed att kunna tolka in signaler från sina elever som under vissa omständigheter är bedöms som viktiga att möta omgående.
SvaraRadera