Vi har valt att utgå från barnkonventionens fyra grundläggande principer:
- Barnets bästa ska beaktas vid alla beslut
- Alla barn har rätt till liv och utveckling
- Alla barn har rätt att säga sin mening och få den respekterad
Som framtida lärare så kommer vi att ställas inför elevgrupper där barnen har väldigt olika bakgrund och betydelsen av att skapa relationer till de eleverna för att kunna förstå och uppfylla individens behov blir av högsta vikt. Enligt Salamanca deklarationen ska arbetssätt och undervisningsmetoder anpassas till elevernas olika förutsättningar för att uppfylla rätten till utbildning oberoende av individuella olikheter.
Morgan Alling beskriver i sin bok känslan av att söka bekräftelsen från vuxenvärlden även i väldigt tidig ålder genom att skämta om ämnen som han inte förstår för att locka fram skratt. Han beskriver en vuxenvärld som sviker honom upprepade gånger, hur han någonstans fortfarande har ett naivt hopp om att denna gången ska han inte bli besviken. Det leder också till problem med tillit längre fram i livet.
Det är inte enbart i hemmiljön som barnen influeras av de vuxnas behandling och uppträdande utan även i skolan.
På en rast står två vuxna och pratar med varandra om hur helgen har varit. Fast i sin pratbubbla missar de att Kalle blev ledsen för att någon hann före till gungan och han försöker nu berätta sina känslor för dem som står i full diskussion med varandra. Efter flera försök så ger han upp, han får ändå bara höra att han får vänta för att de vuxna pratar med varandra och att de är oartigt att avbryta.
Kan detta vara ett exempel på en situation där skolans vuxenvärld sviker barnet?
Vad kan det leda till? Har Du andra exempel på ett liknande scenario?
Bild lånad från https://unicef.se/
